Genomförda draghundstävlingar  under 2015

 

2 februari, Svenska Polarhundmästerskapet

Svenska Polarhundmästerskapet är Svenska Polarhundklubbens, SPHKs, traditionella mästerskap. För andra året i rad var tävlingen förlagd i Orsa Grönklitt, vilket är både roligt och utmanande. Roligt för att det ger möjlighet att visa upp sporten för en publik som inte själva har draghundar, och utmanande av samma anledning! Tack till SPHK Gävle Dala för ett jättetrevligt arrangemang.

Nisse startade i medeldistansklassen öppen-klass, som var utlyst till max till 10 hundar i spannet. I Nisses team ingick Kuling, Frigga, Onyx, Bonzo, Castor, Pluto, Tufsing, Chena, Floyd och Freja. Ledarhundar båda dagarna var Kuling och Frigga. 

Det var skoj att se Nordvikens Tigeröga, som var ledarhund i Andreas vinnande 6-spann MD, Nordvikens Molinka som ingick i Fridas spann (2:a 6-spann MD) samt Nordvikens Luna, ledarhund i Lottas spann Öppenklass MD.

Här följer Nisses berättelse om tävlingen.


Dag 1 startade jag ut som nr 3. Ganska snart körde jag i kapp Lotta Antoniusson och Manfred Witschel, och låg sedan ensam i spåret under resten av tävlingen. Det var mycket övervatten på sjöarna, och spåren var tidvis igenblåsta, men kunde trots det hålla en hög fart hela vägen. Vid den berömda "mördarbacken" som är 125 meters stigning på 1 km, stannar ledarhunden i nedersta delen av backen och har kisspaus i ca 30 sekunder. Förbannar mig själv att jag inte rastat hundarna ordentligt innan start, men när hunden äntligen är färdig sätter spannet av i full galopp upp för backen, hinner knappt sparka och får absolut inte upp flåset. Imponerande! Sedan går banan ganska kraftigt utför, och det är bromsen som gäller. Spåret går vidare över myrar, sjöar och oplogade vintervägar. Så småningom, när vi närmar oss mål, kommer vi in på sprintbanorna och får sällskap av 4-spannen. Kanske var några chockade över det långa spannet som dom var tvungna att köra om, men det gick alldeles utmärkt! I mål på en bra tid, 18 minuter före 2:an.


Dag 2. Under natten hade det blåst och snöat kraftigt, och jag får på startlinjen av domaren reda på att skotrar kört fast på första sjön, och att banan därefter är ospårad. Ops! Går ut i bra fart, och kommer upp till första sjön. Ser var skotrarna suttit fast i is-sörjan på spåret, men de var nu borta. Går vidare på lösa spår tills jag så småningom kommer ikapp spårpatrullen som sitter fast i en uppförsbacke i ca 1 meter lössnö. Står och väntar 3-4 minuter för att de ska komma iväg, men inser att det kommer att ta tid för dem att komma loss. Säger då till dem att jag vill köra om, och ger mig ut i lössnön med spannet. Då ryggar helt plötsligt ledarhundarna till höger och snor sig runt en tall. Inget ankarfäste, så  jag får välta släden, trycka ner den i den lösa snön för att få fäste. Hoppar upp på sladden på skotern och vadar sedan, med snö upp till midjan, fram till ledarhundarna och får dem på rätt sida av trädet igen. Sedan samma väg tillbaks till släden och får hundarna att runda skotern och ut på det tänkta spåret. Man ser i alla fall öronen på dem... Fortsätter sedan och får spåra upp för backen och kommer upp på en väg där snön inte är så djup. Efter en stunds körning kommer skoterpatrullen ikapp mig och kör före mig en bit tills de återigen fastnar i nästa uppförsbacke. Då har Wischel kommit ikapp mig, och han får köra först och passera skoterpatrullen. Vi fortsätter in i skogen på ca 15 cm lössnö, då med Witschels team först i spåret. Men när vi ska ut på myrarna igen, vill inte hans hundar gå, så det var återigen dags att spåra fram till sprintspåren. Efter ett tag kommer Witschel och Angelika ikapp mig, kör om, och mina hundar orkar inte hänga på. Trötta både fysiskt och psykiskt. Tappade 8 minuter av den totala ledningen, men jag lyckades behålla 1:a platsen med god marginal.

Tack till Frasse Hed som ledde skoterpatrullen. Vilket jättejobb (trots att ni inte hann undan mig...). Du är en betydligt bättre skoterförare än vad jag är! /Nisse


17 januari, Vildmarksracet i Nornäs

För 3:a året arrangerades den trevliga tävlingen Vildmarksracet i Nornäs.        

Det är en mycket intressant tävling som körs på 2 stycken slingor, i år var det ca 70 km första varvet och 50 km 2:a varvet. Ett obligatoriskt stopp på 4 timmar ingår. Vi bodde i Nornäs gamla skola som är omgjord till B&B. Med endast 500 meter mellan boende och startlinjen fick vi även i år hjälp av Mats Eliasson som med sin scoter bromsade ned spannet fram till starten. Termometern stod på  -1 grader när Nisse och teamet gav sig ut  i öppenklass C.  

Det var en förhållandevis stor klass med 9 deltagare. Skoj med så många siberian husky! I led var Frigga och Kuling. Övriga hundar i spannet var Bonzo, Gasten, Fender, Gippa, Floyd, Onyx, Kutter, Chena, Seite och Freja.

Första rundan gick riktigt fort fram till ca 60 km. Spann efter spann kördes om, och hundarna var riktigt taggade. Om det var den varma temperaturen eller något annat är osäkert, men i kombination med den höga farten blev Kutter och unge Seite trötta och fick helt enkelt åka släde. Inte så enkelt med en Danler... I det läget började de omkörda spannen komma ikapp. Så kan det gå. På checkpoint åt alla hundar med god aptit, och de fick tillfälle att vila några timmar i halmen. På denna tävling får handlers hjälpa till med att pyssla om hundar, vilken känns väldigt bra! Under de fyra timmars paus, som var obligatorisk, hann Nisse även med god marginal med en trevlig och social stund tillsammans med andra mushers i Nornäs Bystuga.   

Av olika anledningar valde Nisse att starta ut 2:a slingan med 7 hundar. I pannlampans sken gick det med bra fart, och spannet korsade mållinjen 21:36 efter en totaltid på 7 timmar och 35 minuter.      

Totalt slutade teamet som nr 2 i klassen och bästa svenska siberian husky-spann. Det var verkligen överraskande eftersom två hundar fått åka släde, och Nisse räknar med att ha förlorat ca 30 minuter på detta. Alla hundar, inklusive de som inte var med på 2:a slingan, var mycket pigga efter en natts vila.

Denna tävling kan verkligen rekommenderas för alla som är intresserader av att köra lite längre sträckor. I mycket avspänd miljö finns alla möjligheter att lära sig  lite av vad långdistans-körning kan innebära. Se mer information på www.vildmarksracet.se